Finns inte ord för mina tankar

Följande text har jag hittat på amaliaibland.blogg.se
 
Kan inte förstå hur detta tillåts av lärare, LÄRARE SOM SKA HA ANSVAR FÖR ATT ALLA SKA TRIVAS. Det låter barnen tro att detta är okej, att det är okej att ta på varandras intima ställen och för att använda det som ett hot. Fyfan åt dagens samhälle.
 
Hoppas verkligen ni tar er tid åt att läsa allt.
 
Jag har kommit hem alldeles för sent om kvällarna senaste terminen och därför inte haft mycket tid att spendera med min lillasyster, 8 år, som börjat i årskurs 2. Idag hämtade jag henne från fritids och vi lagade mat tillsammans. Det var upplagt för att bli väldigt bra och det var riktigt mysigt tills jag bestämde mig för att fråga lite om livet i 2an. "Vad gör ni liksom?" "Vad pratar ni om? "Har folk idoler eller hejar på lag eller vad är det som gäller?" Hon redogjorde för vilka ramsor som gällde och kom sakta men säkert in på det komplexa i att "alla tjejer" var kära i den elakaste killen i klassen, och hur det kan bli så. Vi pratade om grupptryck med mer och att han kunde vara snäll ibland när han inte hade sina kompisar med sig.
 
Men så.
Jag - "Vad brukar killarna göra som är elakt då?"
Syster, 8 år- "Jo ibland stör dom när vi leker och tar *kompis* basketboll och gömmer den. Och så gör dom grävskopan och det är inte så roligt." 
Jag - "Vad är grävskopan för lek?"
Syster, 8 år- "Joo dom gör såhär grejer med handen och drar upp..." (uppenbarligen generad)
Jag - "jag fattar inte, hur menar du? Visa!"
Syster, 8 år- " nää jag kan inte visa men alltså..."
Hon drar handen genom luften så som att hon smeker/gröper ett kön på någon annan, jag fattar direkt och förstår hennes genans.
 
Fyfan.
 
Jag började koka inombords men höll mig lugn för hennes skull, jag ville veta mer innan jag drämde en tallrik i golvet. Min lillasyster berättar efter mina många taktiskt formulerade frågor om hur 2-3 killar i klassen brukar ge sig på tjejerna i klassen (ofta bestämmer de sig för "någon att sikta in sig på" så att tjejerna inte kan springa iväg) och ta dom på könet "som en grävskopa gräver". 
 
Det här händer alltså under timmarna på fritids. Min syster berättade att killarna aldrig vågar göra så på skoltid för efter lunchrasten brukar det pratas i klassen om det hände något jobbigt på rasten. Killarna vet alltså mycket väl att det är fel och att det inte skulle accepteras av lärarna
 
Jag- "Varför tror du att dom gör det? När brukar dom göra det liksom?"
Syster, 8 år- "Om en kille är själv så kan han göra det för att han har tråkigt, om det inte finns något roligare att göra liksom. Om dom är tillsammans så gör dom det som en jakt för att det är kul och försöker göra det på alla."
 
Det är inte upp till mig att sitta och analysera om det här är beteenden som tillåts/uppmanas/förbises i barnens hem eller inte men min syster svarade på frågan om hur länge det pågått att det började i 1an (för ett år sen då barnen var 6-7 år gamla) och att killarna verkade ha lärt sig av dom äldre killarna för hon kommer ihåg att det hände äldre tjejer när hon själv gick i förskoleklass.
 
Jag - "Vad gör ni då då? Tar ni tillbaka på killarna?"
Syster, 8 år- "Nä det går inte. Vi brukar säga till fritidsfröken och så."
Jag - "Vad gör fröknarna då?"
Syster, 8 år - "Dom säger typ "men det var ju inget bra". En gång hörde jag och *kompis* att en fröken sa till en av killarnas mamma men hon sa inte ens till honom på ett argt sätt."
 
När jag kände mig ganska redo( fått namnen på killarna) berättade jag på ett så konstruktivt sätt jag kunde att killarnas uppträdande är HELT JÄVLA INTE OK. Hon har aldrig tagit sig för att berätta om det här för någon förälder och det verkar inte klasskompisarna heller ha gjort: varför skulle dom? Sen dom började förskoleklass här i vårt lokala övre-medelklass-lågstadium har det gått till så här. Tjejerna har inte insett att det är något att reagera på. Visst, dom tycker att det är jävligt obehagligt men när dom gång på gång säger till fröknarna och det alltid ges samma svar tvingas dom sig sakta men säkert att acceptera tillvaron. Det går tydligen inte heller att berätta för föräldrarna, "för det är pinsamt" att ta upp från ingenstans. 
 
HELVETES JÄVLA SKITSAMHÄLLE där tjejer på 7-8 år ska behöva stå ut med att killarna i klassen tar sig sådana illegitima friheter och kränker hela deras person.
 
Nu vill jag inte höra något om att "boys will be boys" för det här har inget med inheritance att göra, det här är en socialt konstruerad handling som frodats av sjuka samhällsideal och acceptans, vilken då vandrar genom generationer (årskurser på ett lågstadium)och okej-as. Jag vill inte heller höra att det har med "killars tidiga sexuella mognad" att göra för det är inte vad det handlar om. Det finns inget sexuellt över det som händer, det är enbart en maktutövning och en kränkning: killarna gör det för att dom kan, för att dom har tråkigt, och för att tjejerna ogillar det ( det har hotats med "grävskopan" för att få tjejerna att göra det killarna vill). Jag vill inte heller höra "men dom förstår ju inte vad dom gör". Johoo du. Dom förstår kanske inte hur det här kan komma att ärra tjejerna för livet och hur det ter sig ur ett samhällsperspektiv men dom förstår att det är ett helt oacceptabelt beteende då dom håller sig till stunder när lärarna är frånvarande och tjejerna gör mycket motstånd.
 
Det jag allra minst vill höra nu är att du som läsare känner empati för min syster som tvingas gå med dessa vidriga pojkar då det inte är hennes klass det här handlar om egentligen. Det här handlar om ett samhälle där 8åringar förminskas till sitt kön och pojkar härskar över flickor genom att kränka det enda som skiljer dem åt. Det här handlar om helt vanliga pojkar som med stor sannolikhet växt upp i hem med goda värderingar och relativt jämställda föräldrar. Det här handlar kanske om din son, din systerson, ditt barnbarn, din lillebror eller ingen pojke du någonsin träffat. Det handlar inte om alla pojkar men det handlar om några och det är några pojkar för mycket. 
 
Jag vet inte hur det här bäst hanteras men jag vill bara uppmana alla med en pojke där hemma att ta ett snack om grupptryck, mobbing, klasskompisar (speciellt tjejer) och respekt. Kanske är inte din närmsta pojke alls såhär men risken finns och jag vill bara be er att förebygga att sånt här händer hellre än att sitta efterklok och ångra att ni aldrig tog snacket.
 
 
Syster, 8 år "Men kille har nästan slutat nu så jag hoppas att dom andra slutar snart också, för det är verkligen inte okej."
 
(jag ska uppenbarligen få upp det här på min systers nästa föräldramöte om jag så själv ska komma dit)
 
// Arg Storasyster

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback